|
Hästarna jag aldrig glömmer
och betydelsefulla tränare genom åren
Många hästar har passerat genom åren sedan jag började rida 1976. Vissa gör djupre avtryck än andra. Här finns de hästar och även de tränare som betytt mest för mig.
Calypso
1966
Ouvertyr Boheme xx
Han var min första älsklingshäst på Karlstads Ridklubb.
Sen kom Virvelvind till ridskolan och jag föll som en fura. Han var så charmig och härlig. Jag red honom så ofta jag kunde och vi kändes som ett. Svårt att sätta fingret på vad det var, men han kändes som en förlängning av mig själv. Han blev sedan halt och dömdes ut vid enbart 8 års ålder, till min stora sorg. Denna underbara häst kan jag sakna än idag, nästan 30 år senare.
Virvelvind
1974
Dawson Herzog
Ridläraren från den här tiden och ägare av ridskolan var Lars Nicander. Han kallades alltid "farbror Lasse", var en fd militär och hade militär disciplin på allt. Han lärde mig mycket om ridningens grunder och hästskötsel.
  Farbror Lasse på 50-talet
Jag tillbringade också flera somrar på Vedbände ridläger. Först var jag med på ridläger och sedan jobbade jag där några somrar. Första gången jag satte min fot i stallet sommaren 1979, fick jag syn på en New Foresthinst vid namn Mick. Han var helt oemotståndlig.
Bull Hill Mick of Norries Castle
1965
Knigtwood Palomino Bull Hill Michelmite
Han var B-premierad och aktiv i aveln. Han hade flera avkommor på gården. Att han var för liten för mig egentligen brydde jag mig inte om. Jag red Mick 3 somrar trots att jag var väldigt lång.
 
 Lite lång ja....
Ballerina
 Tredje sommaren på Vedbände
Upptäckte jag Ballerina. En angloarab som tokstressande när hon inte förstod sin ryttare. Där var en utmaningen jag ville ha och jag började rida henne också istället för Mick, som trots allt var alldeles för liten för mig. Ballerina var en oerhört känslig dam, men härlig bara man tog det riktigt lugnt, var tydlig och framförallt var i balans. Marginalerna var väldigt små.
Lärde mig mycket på att rida henne.
En som också betytt mycket för mig var Lars Toller, kallad "Generalen", som hade lägren på Vedbände. Han hade ett förflutet inom militären och styrde med järnhand, men var en mycket klok man. En riktig hästkarl med mängder av kunskap och han gärna delade med sig av till den
som var intresserad.
Generalen hade en hingst som han gjorde nästan allt med. Hingsten hette Gandalf Grå och är en häst jag heller aldrig glömmer. Jag fick rida min första piaff och passade på honom. Han gjorde alla svårklassrörelser. han reds i western, han kördes, han hoppade och var exemplariskt tränad från marken. Han följde sin husse som en skugga. Det var otroligt fachinerade att titta på Lars när han tränade Gandalf. Där kan man verkligen prata om allroundhäst. Gandalf hade mängder av trevliga avkommor på gården.
Gandalf Grå
 
De sista åren jag var på Vedbände red jag Katinkasom var ett stort halvblod. Henne trivdes jag bra med. Vi passade liksom ihop jättebra redan från start. Jag kände mig väldigt hemme på henne. En okomplicerad häst som var väldigt allround. Här står vi utanför stora stallet på sportlovet 1984.
När Virvelvind försvann från ridskolan tog det ett tag innan jag fastnade för någon annan häst. Men så kom Gallié till klubben. Jag var inte alltför intresserad i början, men när vi skulle träna inför en dressyrtävling tyckte ridskolechefen att jag skulle prova den nya hästen. Det blev upptakten till ett antal år med dressyrtävlingar för mig och Gallilé. Han var vacker och tålmodig som få med ryttare i sadeln. I stallet däremot ville han vara ifred. Han såg ständigt valpig ut även när han blev äldre och jag har massor av dressyrprotokoll där jag fått "bildskön valp" som kommenter (av olika domare). Den där valpigheten försvann aldrig. Han var en underbar häst som jag aldrig någonsin glömmer. Vi for runt i värmland och tävlade och det är härliga minnen. Han har en hedersplats i mitt hjärta.
Min pärla
Gallilé
1977
Galant Cyrano
 
Vår sista tävling tillsammans. Kils RF 1996
Tränaren/ridskolechefen som gav mig chansen att komma ut och tävla, samt den som gav mig massor av kunskaper inom ridning och hästkunskap är Ann-Margrethe Hermanssen (numera Andersson)
Hon var benhård men rättvis. Noggrannn till tusen med allt (och då menar jag verkligen allt).
Detta sitter i ryggmärgen på mig nu och det kan jag bara tacka för.
 Ann-Margrethe och hingsten Carriär 609
Golden Label
 "Labbe" var en Dansk import som ägdes av en kompis till mig. Hon var mest intresserad av hoppning så jag fick mer än gärna rida dressyr på honom. Planen var att jag och Labbe skulle ut och tävla lite. Han hade enormt med energi och massor av gång. En jätterolig häst att träna. Ett par dagar före första tävlingen fick han omkull i hagen och fick en spricka i ett knä. Han blev tyvärr aldrig helt bra efter detta så det blev inga tävlingar för oss.
Libero
1987
e)Imperator
Libero köptes av Kils Rytarförening när jag jobbade där. Han hade varit med om en olycka där en mobil box rasat över honom och han var inte helt återställd. Jag red honom mycket i rehabiliteringssyfte och vi trodde ett tag att han skulle bli helt bra, men tyvärr blev det inte så. Han var den snällaste man kan tänka sig. Var med på allt. Så positiv och tillitsfull hela tiden. En härlig häst.
Eros (Esben)
2000
e) Troll u)Estara ox
 
Han var min första egna häst och mycket speciell. Han lärde mig otroligt mycket under de två år han var min. Köptes som 3-åring och hade vid det laget lärt sig att han fick bestämma över både hästar och människor. Det blev mycket och enträget jobb, men han blev fantastiskt trevlig att hantera efter ett tag. Sedan såldes han när jag insett att vi inte alls passade varandra. Han är nu hos en ung tävlingshoppande ryttre vilket passar honom mycket bättre.
Sawanna är hästen jag växt ihop med. Jag hoppas vi får många fina år tillsammans.
 
Tränarna som givit mig så mycket de senaste åren är Markus Holst och framför allt Hanna Larnemark.
De har vidgat min dressyrvärld. Givit mig ett större perspektiv på träning, fler infallsvinklar och en större "verktygslåda" att använda när jag tränar. De har visat på flera vägar att ta sig framåt. Fantastiskt duktiga och pedagogiska tränare. De har varit och är fortfarande en stor del i min utveckling. Hanna tränar jag regelbundet för.
 Här tränar vi för Hanna hösten 2010
 Träning för Markus hösten 2010
| 
Hästarna jag aldrig glömmer