Ridning

Hästliv

Hästarna har mycket att lära oss människor



Ridning


Det finns många olika sätt att träna och rida sin häst på. Många olika vägar leder fram till en mjuk och avspänd häst som bär upp sin ryttare på ett bra sätt. Det gäller bara att hitta vad som är bra och rätt väg för just dig och din häst. Det som är rätt för ett ekipage kan vara fel för ett annat.


Om du är intresserad av att rida distans, hoppning, AR, western, dressyr eller något annat spelar egentligen ingen roll. Ingen inriktning är bättre eller sämre än någon annan, så länge ridningen sker på ett mjukt sätt och med konsekvens så att hästen förstår och förmår utföra det som ryttaren vill.


Oavsett vilken inriktning du vill ägna dig åt så är sitsen det viktigaste i ridningen. En bra grundsits kan man sedan bygga vidare på. Alla hästar vill ha en ryttare med god balans och följsamhet. Därför är det viktigt att inte ha bråttom. Lägg ner mycket tid på att träna balans och följsamhet. Det har du stor glädje av längre fram. Tänk inte på att lära dig en massa rörelser i början. Det kommer sen. Att bli longerad är väldigt bra sitstränng. Du kan koncentrera dig på din egen kropp och linföraren tar hand om styrning och tempo. Det är lika bra för den erfarna ryttaren som för nybörjaren. Alla borde göra det emellanåt. Att rida utan stigbyglar eller barbacka är också bra. Sitsträning behöver man hela tiden för att bibehålla en bra sits eller utveckla den, men ge sitsträningen extra mycket tid i början så har du en bra grund att bygga vidare på.


När jag började på ridskoln på 70-talt fick vi rida på led med täthäst i över ett år. Alla ryttare fick knut på tygeln i början. Vi höll ytterhanden på knuten och innerhanden i framvalvet (när det behövdes). Så fick vi rida tills vi hade tillräckling bra balans för att kunna hålla ryglarna på vanligt sätt. I och med att vi red på led behövde vi inte tänka på att styra. Hästarna följde ju varandra. Vi tränade vår sits och följsamhet i lugn och ro.


Det kändes tråkigt ibland när kompisar på andra ridskolor berättade om hur mycket de fick galoppera och vilka rörelser de fick lära sig och där satt vi och red på led varje lördag, men vi lärde oss verkligen att sitta på hästarna. Jag behöver väl knappas säga vilka det var som kommit längst i ridningen några år senare?

Nästa steg var styrning. Då fick vi lära oss att vända över spåret. Det var verkligen en bit i taget och först flera år senare insåg jag vilken bra grundträning vi fått där. När vi lämnade nybörjargruppen hade vi en mycket bra grund att bygga på.



Som fritidsryttare kan man ta hästen för vad den är och anpassa tränigen efter den. Som tävlingsryttare behöver man ha en häst som är lämpad och har förutsättningar för den gren och den nivån man avser att tävla.


Vissa hästar har goda gångarter, en god balans och en exteriör som är väl lämpad för ridning. Dessa hästar är oftast mera lättridna och kan gå långt om man har tävlingsambitioner. Själv tycker jag det är en mer intressant utmaning i att träna en häst som har lite sämre grundförutsättningar,(men så vill jag ju inte tävla längre heller). Det krävs mera tanke för att fundera ut och lägga upp träningen på ett sådant sätt att an kan få ut det bästa av hästen utifrån sämre förutsättningar. Att få en trevlig ridhäst som använder sin kropp så bra som möjligt. Den finns en oslipad diamant i alla hästar. Rätt träning får diamanten att komma fram. Den utmaningen passar mig. Vad vill du ha för utmaningar?



Tränare


Vilken nivå vi än är på som ryttare så behöver vi alla en instruktör eller tränare som guidar oss framåt om vi vill utvecklas. Utan tränare är det lätt att fastna på samma nivå. Ännu tråkigare och vanligare är att häst och ryttare till och med går bakåt i uteckingen utan tränare.


                      Kursdag för Markus Holst


Prova gärna olika instruktörer tills du hittar en som känns riktigt bra och som har samma syn på ridning som du själv. Håll dig till den tränaren sen så långt det är möjligt. Att ständigt byta tränare och hatta fram och tillbaka mellan olika tränare blir inte bra. Varje gång man byter tränare blir det lite som att börja om från början. Om däremot tränarna håller samma linje i träningen kan det vara bra att rida för fler än en. De har då samma syn på träningen men har troligen lite olika fokus. Då blir det ett mervärde.



De flesta ryttare har åsikter om hur man ska rida och vad som är rätt och fel. Lyssna gärna med lyssna kritiskt. Det finns så mycket tyckande utan att det finns bakomliggande fakta. Känn efter vad du själv vill. Hur vill du rida? Vad känns bra? Vad har du för mål ned din och hästens träning? Hur vill du kommunicera med med hästen när du sitter i sadeln?


Vad vill du få ut av en instruktör?


Det finns olika sätt att komma framåt och vilken tränare man tivs med är väldigt individuellt. Det ska kännas rätt. Lyssna på magkänslan. Vi ryttare och ju också olika personlligheter och vi lyckas bäst om vi tränar på ett sätt som passar ihop med vårt sätt att vara.