Att ha häst

Det är mycket att ta hänsyn till när man är hästägare. Här skriver jag lite om hur jag ser på hästhållning, hantering, utrusting och kommunikation.

Det här är mina egna åsikter och tankar, baserat på mina erfarenheter i hästlivet.

Förhållningssätt

Inom hästvärlden finns det väldigt många olika åsikter om hur saker och ting ska göras. Det enda man kan vara säkert på är att det inte finns någon allenarådande sanning. Det finns många sätt att göra saker på och därmed många "sanningar". Det som är rätt för den ena kan vara fel för den andra.

Att sålla bland all information kan ibland vara nog så svårt, speciellt för den som inte har så mycket erfarenhet. Det viktigaste är att man bahandlar hästen med respekt, verkligen lyssnar till hästens signaler, ser dess kroppsspråk och är konsekvent i sitt agerande. Att vara konsekvent är svårare än det låter, men är otroligt viktigt.  Att bli medveten om vad man gör och hur man agerar är ett första steg, sen är det bara att träna, träna och träna.

Hästen har inte en chans att förstå vad vi menar om vi ändrar oss från gång till gång. Med ett konsekvent agerande får du en tryggare häst som vet vad som gäller och er kommunikation kan fungera bra. Om du inte är konsekvent vet inte heästen vad den kan förvänta sig, den förstår inte och blir osäker. Det kan ge en stressad och orolig häst. En dominant/stark häst kan också ta situationen i egna "händer"  om man är otydlig och det kan skapa farliga situationer.

Att verklligen se och uppfatta hästens signler är viktigt. Hästarna säger oss massor om vi bara tar oss tid att uppfatta dess signaler. Om du känner din häst och kommunicerar bra med den är det enklare att uppfatta små signaler. Om du inte tänker på detta och inte övat dig i att uppfatta signalerna så går förmodligen de flest signaler dig förbi.

Många hästägare har en förmåga att förmänskligaa sin häst. Tex tror de att hästen fryser bara för att de själva tycker att det är kallt. Sånt kommer av bristande kunskaper. Ta reda på mycket om hästars beteende och behov. Hästar är hästar och inte människor. De har helt andra behov än oss. Det finns många bra böcker att läsa i ämnet,en hel del forskning och kunniga människor att rådfråga och lära sig av. Sök kunskap.

Hur vet man vem man ska lyssna på då?

För att hitta duktig hästmänniskor brukar jag studera deras hästar och deras förhållande till sin hästar. De som har trygga, harmoniska hästar som är trevliga att hantera har troligtvis ett bra förhållningssätt till dem. Det är de människorna jag lyssnar mest på. Att studera hästen säger mycket om dess ägare/ryttare. Att studera en hästflock i hagen ger också mycket information om hästars flockbeteende.

Försök lyssna på dig själv och gör inte som alla andra av bara farten. Det som är rätt för boxgrannen behöver inte alls vara det som passar din häst. Ställ dig frågorna:

Vad gör jag? Hur gör jag? Varför gör jag det? Vad passar för just min häst och dess behov?  Då blir det tydligare för dig vad du vill och hur du vill göra för att komma dit. Dessa frågor är lika bra att ställa sig både det gäller hästhantering, ridning och rutiner i stallet. Ha dem med dig hela tiden.

Vad?  Hur? Varför?

Att rida är bara en liten del i att ha häst. Lika mycket tid, minst, hanterar vi hästarna från marken. Ändå är det få som verkligen lägger ner tid på markträningen. Många hästägare planerar noga hur hästen ska ridas, men hur många avsätter tid för markträning? Inte lika många.

Om man tänker efter så är det mycket tid som vi umgås med våra hästar och inte sitter i sadeln. Det är värt mycket att lägga lite tid på markträning för att bibehålla samt utveckla kommunikationen med sin häst. Vem vill ha en häst som är trevlig att rida, men en buse när den ska ledas, ställas upp i stallgången eller skos? Dessa hästar är inte helt ovanliga.

Markträning/kommunikationsträning gör att hästen blir trygg i hanteringen och det stimulerar också hästen mentalt. Den får tänka. Du utvecklar och blir säkrare i ditt kroppsspråk och hästen får lättare att tolka vad  du vill. Det ger en tryggare och bättre relation för både häst och människa.

Toleransträning hänger också ihop med detta. Träna hästen att bli van skramlande burkar, prassliga påser eller presseningar, fladdrande paraplyer, studsande bollar osv. Bara din fantasi sätter gränserna. Öka svårighetsgraden sakta och hästen blir en ännu tryggare individ.

Tilll att börja med kan det vara bra att gå en kurs i markträning eller ta hjälp av någon som är kunnig, så att man får en grund att stå på och kan jobba vidare därifrån.

En annan fördel med markträning är att du får ett bra tillfälle att studera din häst från marken. Se hur den rör sig i olika gångrarter, i olika rörelser och hur den uppträder i olika situationer. Du tränar ditt öga och kommer snabbt att upptäcka en eventuell rörelsestörning eller någog annat avvikande när du vet hur hästen rör sig och beter sig i vanliga fall.

Det finns gott om böcker som handlar om hästhantering. De har olika inriktning och det finns ett flertal konstruerade system sm maan kan följa om man vill. Det är bra att läsa mycket. Även om man inte håller med om allt som skrivs så gör läsandet aatt man funderar mera på sin egen situation. Det blir lättare att komma fram till vilket synsätt som stämmer med en själv och när du vet mera om vad du vill och varför, är det lättare att vara konsekvent och tydlig.

Kemin mellan häst och ryttare

Alla hästar och ryttare passar inte ihop. Det gäller att hitta en häst som mn trivs ihop med både mentalt och fysiskt. Att hästen har ett temperament som passar ryttaren tycker jag är viktigare än att den tex har jättebra gångarter eller perfekt exteriör. Det spelar ingen roll hur bra hästen rör sig eller hur välbyggd den är om dess mentalitet inte alls passar med din egen. Då blir det inte en bra kombination.

På senare år har många olika raser fått en uppsving. Många har insett att hästar av alla möjliga raser passar bra som ridhästar och intresset för andra raser har gjort att både avel och import ökat. Utbudet av raser i Sverige har ökat betydligt. Det gör det lättare att hitta en häst som passar.

Många kallblodsraser passar alldeles utmärkt för den som vill ha en stabil, trygg träningskompis.

Ett prestationsavlat halvblod kanske inte alls är vad som passar fritidsryttaren. De passar bättre hos tävlingsryttaren som vill prestera. Därmed inte sagt att det inte finns stabila halvblod, för det är klart att det finns, men halvblodsaveln går mot att ta fram hästar med mycket nerv, känslighet och energi.

Det finns en hel det frågor att ställa sig när man väljer häst.

Spelar storleken någon roll? Vilken typ av häst vill jag ha? Vilket temperament? Vilka kunskaper har jag? Vilka kunskaper bör hästen ha? Vad ska hästen användas till? Tävling? Fritidsridning? Hoppning? Fälttävlan? Dressyr? Western? Skogsridning? Bruksridning? Ska den även köras?

Ställer man sig alla frågor är det lättare att hitta rätt häst.

Det finns inga dåliga hästar. Alla är bra tillsammans med rätt person.

Fördomar

Något som är väldigt tråkigt är att det finns gott om fördomar mellan olika inriktningar och discipliner inom ridsporten. Försök att inte lyssna på sådant. Det ger bara fler fördomar och mindre kunskap.

Våga vara nyfiken och öppen istället. Samtidigt måste man också vara kritisk. Inte köpa allt som sägs rakt av. Det finns mycket föreställningar som inte stämmer. Bearbeta och sålla vad som sägs och var inte rädd för att fråga erfarna hästmänniskor om du är osäker.

Vi har mycket att lära av de som tränar eller tävlar på ett annat sätt än oss själva.

Jag har bekanta som håller på med westernridning och distans. Det är inriktningar jag visste väldigt lite om innan, men jag har lärt mig mycket av att ta del av hur de tränar och hanterar sina hästar. Framförallt när det gäller markträning. 

Ju mer vi tar del av andra inriktningar, desto mer lär vi oss.

Att få ett annat perspektiv är nyttigt. Mycket av det vi lärt oss behöver ibland omvärderas. Vi kanske gör på ett visst sätt för att "vi alltid gjort så". Det kanske finns ett ännu bättre sätt att gör det på? Våga prova. Antingen var det bättre eller så blir du stärkt i att det du redan gör är bra.

Kärleken till hästen borde förena oss istället. Sen spelar det ingen roll vilken inriktning man väljer eller om man hämtar kunskap från många olika. Det viktiga är att det känns bra och att det fungerar.

Säkerhet

Säkerheten är viktig. Det är stora flyktdjur vi handskas med. Att skaffa sig bra rutinner är en del i säkerhetstänkandet. Lika viktigt i hanteringen av hästen som i ridningen.

Viktigast säkerhetsmässigt är att du och hästen har en bra kommunikation vilket ger trygghet. En trygg häst är inte lika flyktbenägen. Toleransträning kan man med fördel ägna sig åt där man vänjer hästen vid sådant som ofta kan verka skrämmande.

Att lära sig mycket om hur hästar fungerar är också en del i säkerheten.

Vid uteritt i grupp är det viktigt att tänka på att man alltid har en säker ryttare i kön (längst bak), som kan hålla uppsikt över gruppen. Att tätryttaren väntar lite efter ropet om förändrad gångart så att alla ska hinna få informationen och förbereda sig innan det bär iväg eller saktas av. Då blir det flyt och mindre olycksrisk.

Skaffa dig bra rutiner i stallet och hanteringen av hästen. Tänk på hur du leder hästen, hur du binder upp den, se till att stallgången är fri från utspridda saker, redskapen på avskild plats. Se till att använda bra utrustning som är hel och ren. Kontrollera utrustningen regelbundet så du kan byta ut eller laga delar som är på väg att gå sönder. Om man har för vana att pusta läder efter användning får man automatiskt en kontroll på att allt är helt. Rent läder håller också längre.

Säkerhetsvästar, säkerhetsstigbyglar och andra säkerhetsdetaljer är såklart bra, men de kan aldrig ersätta bra och genomtänkta rutiner och en bra kommunikation mellan häst och ryttare. De är ett komplemet.

Att allltid ha hjälm vid ridning ser jag som en självklarhet.

Utrustning

Vilken utrustning ska man då välja till sin häst? Det finns en uppsjö av olika utrustning och modeller att välja mellan idag. En tävlingsryttare är mera styrd i valet av utrustning då det regleras i TR vad som är tillåtet i respektive disciplin. Fritidryttaren däremot har ett friare val.

Det första man bör göra är att skaffa sig bra baskunskaper om hur utrustningen ska avpassas och vad den har för funtion. Ta reda på vilken utrustning hästen verkligen behöver. Många hästar rids med benskydd och hjälptyglar i massor och ser ut som julgranar. Det finns inte alltid behov av det. Jag tycker inte man ska ha mer utrusning är man behöver. Fundera på vad du och din häst har för behov och välj utrustning efter det.

Det är mycket viktigt att sadeln passar hästen. Det är inte helt lätt att se om en sadel ligger riktigt bra eller inte och då kan man ta hjälp av en duktig sadelmakare eller sadelutprovare. (Se till att denne har referenser. Bara för att en person har utbildning betyder det inte att de automaatiskt är duktiga).

En illasittande sadel kan leda till sämre muskelutvecking, skav, ryggont, felbelastningar, låsningar och i förlängnigen hälta.

Det är också viktigt att sadeln passar ryttarens kropp. En bra sadel ska underlätta för ryttaren att sitta rätt och vara avspänd i sadeln. Sitter det stöd på fel ställe, om sadeln är för bred, för stor eller för liten måste ryttaren hela tiden anstränga sig att att sitta så bra som möjligt vilket ger spänningar. Det stör ridningen och försvårar kommunikationen mellan häst och ryttare. En bra sadel känns knappt när man sitter i den. Den bara finns där och det känns helt naturligt att sitta i den. Den passar kroppen helt enkelt.

Bett finns i mängder av modeller. Ta reda på hur de olika bettyperna fungerar i hästens mun och låt hästen avgöra vilket bett den trivs med. De brukar visa det tydligt. När hästen trivs med bettet är det lättare tt utveckla en bra, mjuk och finstämd kommunikation via munnen.

Var noga med att bettet är lagom långt. Normalläget är att det ska ligga intill hästens mungipa. Inte klämma och inte heller sticka ut på sidorna. Här är det också viktigt att se på hästen för det är individuellt vad de trivs med. Var noga med att bettet sitter i lagom höjd. Räkna inte veck. Vart bettet ska sitta ska anpassas efter hästen. Känn på utsidan av hästens kind. Bettet ska ligga ca två fingrar framför första kindtanden. Sitter det för högt kommer det att slå i kindtänderna vid tygeltag och sitter det för lågt kan det slå i hästens framtänder. Hästar är så olika i munnen att det kan bli både ett och på veck på vissa hästen, medan det på andra inte blir några veck alls. Vart hästen har sina laner styr bettets placering.

När det gäller nosgrimmor finns också olika modeller. Vilken modell du än väljer så se till att den är rätt avpassad och att den knäpps rätt. Munnen ska aldrig snörpas ihop. Det ska alltid på plats minst två fingrar mellan nosgrimma och nosrygg. Du kan också rida helt utan nosgrimma. Många hästar trivs bättre utan. Prova dig fram.

Hjälptyglar

De är väldigt omdiskuterade. Det finns mycket åsikter för och emot, men precis som med allt annat gäller det att skaffa sig kunskap om dem. Det finns tillfällen då jag tycket det är befogat att använda hjälptyglar. Det kan till exempel handla om att bryta negativa mönster eller hjälpa en häst att använda sin kropp annorlunda, hjälpa till att hitta balans eller förtydliga något. Man kan visa vägen. Vilken hjälptygel som är lämplig beror på vilken typ av häst det handlar om och vad man vill uppnå.

Viktigt är att veta hur hjälptygeln fungerar, hur den ska avpssas och vad ditt syfte är med att använda den. Ta alltid hjälp om du är osäker. Felaktigt använda blir de en "stjälptygel" och kan ge dig och hästen problem istället.

En hjälptygel är aldrig en ersättning eller något som används hela tiden utan något som kan vara en tillfällig hjälp. Det kan hjälpa till med en detalj som är viktig för helheten och som man har svårt att rätta till utan. Jag använder dem så lite som möjligt, men känner jag att det finns ett behov har jag inget emot att använda en hjälptygel tillfälligt.

Täcken

Visst är det bra att ha täcken till hästarna när det finns ett behov, men vi måste komma ihåg att hästen inte fungerar som oss människor. Det finns undersökningar och forskning att läsa om man vill lära sig mer om detta. Vet vi hur hästarna reglerar sin värme så är det mycket lättare att anpassa sig efter det. Hästen är just en häst. De har en hårrem som funger bäst när den inte är övertäckt. Hästar har en fantastiskt bra förmåga att reglera sin temperatur om vi inte lägger oss i. Pälsen reser sig vid kyla för att värmen ska isolerar mellan hårstråna. Den funktionen hindras av ett täcke. Det ska man ha i åtanke när man funderar på att täcka. En frisk häst i bra hull och kondition har sällan behov av ett täcke.

Man får ta hänsyn till hästens ålder, kondition, hull, hur den tränas och hur den utfodras. Hästar som är i god kondition har mcket muskelmassa, får mycket energi via fodret och avger mera värme. De har alltå lättare för att hålla värmen. Att ge extra grovfoder vid kyla är lika effektivt som att lägga på ett täcke.

Hästar som är gamla, som har sämre kondition, är skadade eller magra har svårare för att hålla värmen och har större behov av täcken. Likaså en helklippt häst. Den helklippta har ingen möjlighet alls att reglera eller hålla sin värme så då måste man ersätta den förlorade pälsen med ett ordentligt täcke.

Ett bra alternativ om man har en häst som svettas mycket, är att spårklippa. Då torkar den fort om den alls svettas och har ändå tillräckligt med päls kvar för att hålla sin värme.

Torr kyla i sig är inget problem för hästar, utan det kritiska är fukt. Nära nollgradigt, blåsigt och regnigt är det värsta vädret för en häst. Då är risken stor att fukten kommer ända ner till huden och blir pälsen blöt så förlorar den förmågan att resa hårstråna. Hästar med tjock, tät päls klarar ofta regnväder, men har de tunnare päls är det större risk att pälsen inte kan hålla vätan på utsidan.

Om man tänker mer på att skydda hästen från väta istället för kyla kommer man närmare hästens behov.

Om hästen står i hagen med istappar i pälsen, rimfrost eller ett snötäcke över ryggen så är det ett tecken på att hästen inte avger värmen utan behåller den. Isoleringen fungerar.

Det finns många olika modeller av täcken och i många olika material med olika funktioner, men tänk igenom vilket behov hästen har. Det finns ingen anledning att ha 10 täcken till en häst.

Ett ofodrat regntäcke är väldigt användbart då det hindrar hästen från att bli blöt, men inte värmer. Det tynger heller inte ner pälsen så mycket så de kan till viss del reglera sin värme (resa håren) även när det ligger på. Ylle är också ett väldigt bra material. Det andas mycket bra. Värmer även i vått tillstånd och anpssar sig efter rådande temperatur. Om man känner på en häst med yletäcke så blir den inte varm under utan är sval hela tiden oberoende av omgivande temperatur.

Hästar som står med täcke dygnet runt kan få problem md huden, som eksem och ökad bakterietillväxt. Skav av täcken är heller inte ovanligt. Mindre rörlighet i hagen är också en effekt som kan komma av att ha alltför varmt täcke. Tänk på att lufta hårremmen ordentligt varje dag. Om hästen står i varmstall så behöver den troligtvis inte ett stalltäcke.

Man kan känna under hästens täcke om det är för varm eller inte. Om du sticken in handen under täcket ska hårremmen kännas sval. Inte varm.

Enligt forskning har hästen en komfortzon på 20 grader. Det innebär tt de klarar ganska stora temperaturskillnader utan att man behöver byta täcke eller lägga på täcke över huvud taget.

Ett bra alternativ till täcke är att öka mängden stråfoder. Det håller dem lika varma som ett täcke, men pälsens funktion hindras inte.

Skoning

Skoninges vara eller inte vara har varit ett hett ämne de senaste åren. Det finns de som går ut stenhårt och anser att alla hästar mår bäst av att gå barfota. För min del tycker jag det inte finns anledninig att ta ställninng för eller emot skoning. Det är inte svart eller vitt. Man måste helt enkelt se till sin häst. Hur den används, vilken hovkvalitet den har, vilka typer aav underlag man rider på, vilken typ av träning man utför osv. Återigen individanpssning.

Vissa hästar fungerar alldeles utmärkt barfota och då är det bra med barfotagång, medan andra hästar beöver skor för att vi ska kunna rida och träna dem som vi vill. Vissa behover skor fram och kan gå barfota bak. Man får anpassa hovbeslag till vad hästen behöver.

Det är rätt när nästen fungerar och mår bra.

Vad som också är viktigt är att en hovslagre verkar hoven rätt. En felverkad hov är aldrig bra oavsett om det sitter en sko på eller inte. Rätt verkning är A och O.

Barfotaverkarna hävdar ofta att det är skorna som förstör hästens hovar, men det är i själva verket dålig verkning som förstör hovarna. Inte skorna i sig.

Se till att du har en utbildad hovslagare som kan sin sak och som har ansvarsförsäkning. Om hästen får problem med ben eller hovar på grund av felaktig verkning och en sådn försäkning inte finns, då är det du som hästägare som är ansvarig.

Ett alternativ till skor är att använda boots vid ridning. Dessa finns i olika modeller och kan även broddas under vintern. Ett bra alternativ om man inte vill sko, men ändå behöver skydda hovarna vid träning.

Foder

Det finns en uppsjö av fodertillverkare nu för tiden, med alla möjliga sorters foder. Det kan göra vem som helst förvirrad om man inte lärt sig hur hästens matsmältning fungerar och hur de bör äta. Det är egentligen inte så krångligt bara man sätter sig in i det. Christina Planck har skrivit boken: Hästens utfodring och den är väldigt läsvärd. Där förklarar hon på ett enkelt sätt hur hästar bör äta och hur man räknar foderstater själv.

När man haft hästen ett tag lär man sig just den hästen behov och sen är det ännu enklare att lägga sig på rätt nivå av energi och protein.

Tillräckligt med grovfoder och en bra balans mellan energi och protein är en bra grund för hästen.

Analys på grovfodret är väldigt bra då man kan göra en foderstat i balans direkt och sen givetvis vara observant och om det behövs, justera foderstaten. Analysen och ögat jobbar bra ihop.

När man lärt sig göra foderstat vet man också hur man ska hantera analysen. Analysen i sig är inte värd någonting om man inte vet vad siffrorna betyder och hur man ska göra med dem. Glöm inte mikto och makroineraler. Det är viktigt att behoven fylls och att mineralerna är i en bra balans i förhållande till varandra. Många hov och hudproblem försvinner när man räknar på mineralerna. Jag föredrar att köpa de mineraler som behövs och blanda själv. Det är ytterst sällan som de färdigblandade passar. 

Dagbok

Att föra dagbok för hästen är något man har stor nytta av. Jag skriver varje dag. Jag tar med på vilket sätt hästen tränats, hur änge jag hållit på, vad träningen innehöll, hur det gick, vilka övningar, vilken intensitet, hur hästen var (lugn, mjuk, spänd, samarbetsvillig, ovanligt pigg, trött etc). Både positiva och negativa saker ska med. jag anteckar även om jag ser en förändring i hull, muskelmassa, om jag ändrat något i utrustningen, om hästen betett sig på ett ovanligt vis och liknande. Allt detta är otroligt bra att ha samlat om man vill gå tillbaka och titta på hur man tränat, om något problem verkar återkommande, om det finns skillnader eller beteenden som är kopplat till en speciell årstid osv.

Jag vet hur hästen har varit, allt som hänt och jag vet när. Det tar bara några minuter varje dag och är värt massor. Rekomenderas!

Ridning

Det finns många olika sätt att träna och rida sin häst på. Många olika vägar leder fram till en mjuk och avspänd häst som bär upp sin ryttare på ett bra sätt. Det gäller bara att hitta vad som är bra och rätt väg för just dig och din häst. Det som är rätt för ett ekipage kan vara fel för ett annat.

Om du är intresserad av att rida distans, hoppning, AR, western, dressyr eller något annat spelar egentligen ingen roll. Ingen inriktning är bättre eller sämre än någon annan, så länge ridningen sker på ett mjukt sätt och med konsekvens så att hästen förstår och förmår utföra det som ryttaren vill.

Oavsett vilken inriktning du vill ägna dig åt så är sitsen det viktigaste i ridningen. En bra grundsits kan man sedan bygga vidare på. Alla hästar vill ha en ryttare med god balans och följsamhet. Därför är det viktigt att inte ha bråttom. Lägg ner mycket tid på att träna balans och följsamhet. Det har du stor glädje av längre fram. Tänk inte på att lära dig en massa rörelser i början. Det kommer sen. Att bli longerad är väldigt bra sitstränng. Du kan koncentrera dig på din egen kropp och linföraren tar hand om styrning och tempo. Det är lika bra för den erfarna ryttaren som för nybörjaren. Alla borde göra det emellanåt. Att rida utan stigbyglar eller barbacka är också bra. Sitsträning behöver man hela tiden för att bibehålla en bra sits eller utveckla den, men ge sitsträningen extra mycket tid i början så har du en bra grund att bygga vidare på.

När jag började på ridskoln på 70-talt fick vi rida på led med täthäst i över ett år. Alla ryttare fick knut på tygeln i början. Vi höll ytterhanden på knuten och innerhanden i framvalvet (när det behövdes). Så fick vi rida tills vi hade tillräckling bra balans för att kunna hålla ryglarna på vanligt sätt. I och med att vi red på led behövde vi inte tänka på att styra. Hästarna följde ju varandra. Vi tränade vår sits och följsamhet i lugn och ro.

Det kändes tråkigt ibland när kompisar på andra ridskolor berättade om hur mycket de fick galoppera och vilka rörelser de fick lära sig och där satt vi och red på led varje lördag, men vi lärde oss verkligen att sitta på hästarna. Jag behöver väl knappas säga vilka det var som kommit längst i ridningen några år senare?

Nästa steg var styrning. Då fick vi lära oss att vända över spåret. Det var verkligen en bit i taget och först flera år senare insåg jag vilken bra grundträning vi fått där. När vi lämnade nybörjargruppen hade vi en mycket bra grund att bygga på.

Som fritidsryttare kan man ta hästen för vad den är och anpassa tränigen efter den. Som tävlingsryttare behöver man ha en häst som är lämpad och har förutsättningar för den gren och den nivån man avser att tävla.

Vissa hästar har goda gångarter, en god balans och en exteriör som är väl lämpad för ridning. Dessa hästar är oftast mera lättridna och kan gå långt om man har tävlingsambitioner. Själv tycker jag det är en mer intressant utmaning i att träna en häst som har lite sämre grundförutsättningar,(men så vill jag ju inte tävla längre heller). Det krävs mera tanke för att fundera ut och lägga upp träningen på ett sådant sätt att an kan få ut det bästa av hästen utifrån sämre förutsättningar. Att få en trevlig ridhäst som använder sin kropp så bra som möjligt. Den finns en oslipad diamant i alla hästar. Rätt träning får diamanten att komma fram. Den utmaningen passar mig. Vad vill du ha för utmaningar?

Tränare

Vilken nivå vi än är på som ryttare så behöver vi alla en instruktör eller tränare som guidar oss framåt om vi vill utvecklas. Utan tränare är det lätt att fastna på samma nivå. Ännu tråkigare och vanligare är att häst och ryttare till och med går bakåt i uteckingen utan tränare.

                     

Prova gärna olika instruktörer tills du hittar en som känns riktigt bra och som har samma syn på ridning som du själv. Håll dig till den tränaren sen så långt det är möjligt. Att ständigt byta tränare och hatta fram och tillbaka mellan olika tränare blir inte bra. Varje gång man byter tränare blir det lite som att börja om från början. Om däremot tränarna håller samma linje i träningen kan det vara bra att rida för fler än en. De har då samma syn på träningen men har troligen lite olika fokus. Då blir det ett mervärde.

De flesta ryttare har åsikter om hur man ska rida och vad som är rätt och fel. Lyssna gärna med lyssna kritiskt. Det finns så mycket tyckande utan att det finns bakomliggande fakta. Känn efter vad du själv vill. Hur vill du rida? Vad känns bra? Vad har du för mål ned din och hästens träning? Hur vill du kommunicera med med hästen när du sitter i sadeln?

Vad vill du få ut av en instruktör?

Det finns olika sätt att komma framåt och vilken tränare man tivs med är väldigt individuellt. Det ska kännas rätt. Lyssna på magkänslan. Vi ryttare och ju också olika personligheter och vi lyckas bäst om vi tränar på ett sätt som passar ihop med vårt sätt att vara.