Hästarna jag aldrig glömmer

Och betydelsefulla tränare genom åren

Många hästar har passerat genom året sedan jag började rida 1976. Vissa gör djupare avtryck än andra. Här finns de hästar och även de tränare som betytt mest för mig.

                              Calypso

                                   1966

                      Ouvertyr Boheme ^xx

Han var min första riktiga älsklingshäst på Karlstads Ridklubb.

Han var okomplicerad och enkel i allt.

Sen kom Virvelvind till ridskolan och jag föll som en fura.

Han var så charming och härlig. Jag red honom så ofta jag kunde och vi kändes som ett. Svårt att sätta fingret på vad det var, men han var oemotståndligt charmig. Bus i ögonen, men väldigt snäll. Han blev sedan halt och dömdes ut vid enbart 8 års ålder, till min stora sorg. Denna underbara häst kan jag sakna än idag, över 30 år senare. 8 november 1982 galopperade han vidare till Trappalanda. Där busar han garanterat fortfarande.

                                     

                                        Virvelvind

                                              1974

                                   Dawson  Herzog

Ridläraren från den här tiden och ägare av ridskolan var Lars Nicander. Han kallades alltid "farbror Lasse", var en fd militär och hade verkligen militär disciplin på allt. Han lärde mig mycket och ridningens grunder och framförallt om hästskötsel.

                                                                                                                     Farbror Lasse på 50-talet men hästen List

         Bull Hill Mick of Norries Castle

                                 1965

             Knightwoood Palomino

             Bull Hill Michelmite

Jag tillbringade också flera somrar på Vedbände ridläger.

Först som lägerdeltagare och sedan var jag där och jobbade några somrar. Första gången jag satte min fot i stallet sommare 1979 fick jag syn på en New Foresthingst vid namn Mick. Han var helt oemotståndlig.

                     Lite lång ja......           

  Mick var aktiv som avelshingst och hade många avkommor på gården. Att han var för liten för mig egentligen ville jag inte bry mig om. Jag var inte för tung men lång. Red honom tre somrar trots att jag var väldigt lång.

Tredje sommaren på Vedbände upptäckte jag  ändå Ballerina. Ett angloarabsto som var hyperstressad när hon inte förstod sin ryttare. Där var utmaningen jag ville ha och jag började rida henne istället för Mick. Ballerina var en oerhört känslig dam, men härlig bara ma tog det rikgigt lugnt, var tydlig och framförallt i balans. Marginalerna var väldigt små.

Lärde mig mycket av att rida henne.

Ballerina

En som också betytt mycket för mig var Lars Toller, kallad generalen, som hade lägren på Vedbände. Han hade ett förflutet inom militären och styrde med järnhand, men var en mycket klok och kunnig man. En riktig hästkarl med mängder av kunskap och han delade gärna med sig av den till den som var intresserad.

Generalen hade en hingst som han gjorde nästan allt med. Hingsten hette Gandalf Grå och var en häst som var speciell. Jag fick rida min första piaff och passage på Gandalf. Han gjorde svårklassrörelser, han reds western, han kördes, han hoppade och han var exemplariskt tränad från marken. Han följde sin husse som en skugga. Det var otroligt fascinerande att titta på när Generalen tränade Gandalf. Där kan man verkligen prata om allroundhäst. Gandalf hade också mängder av trevliga avkommor på gården.

                                Gandalf Grå

De sista åren jag var på Vedbände red jag det stora halvblodet Katinka. Henne trivdes jag bra med. Vi passade liksom ihop jättebra redan från start. Jag kände mig väldigt hemma på henne. En okomplicerad häst som var väldigt allround. Här står vi utanför stora stallet på sportlovet 1984.

När Virvelvind hade lämnat jordelivet tog det ett tag innan jag fastnade för någon annan häst, men så kom Gallilé till klubben. Jag var inte speciellt intresserad i början, men när vi skulle träna inför en tävling tyckte ridskolechefen att jag skulle prova den nya hästen. Den blev upptakten till ett antal år med dressyrtävlingar för mig och Gallilé.

Han var vacker och tålmodig som få med ryttare i sadeln. Han ställde upp på allt. Däremot ville han vara ifred i stallet. Han såg ständigt väldigt valpig ut, även när han blev äldre och jag har ett antal dressyrprotokoll där jag fått kommentaren "bildskön valp" av olika domare. Den där valpigheten försvann aldrig. Han var en helt underbar häst som jag aldrig någonsin glämmer. Vi for runt i Värmland och tävlade och det är härliga minnen. Han har en hedersplats i mitt hjärta.

Min pärla              Gallilé

                                    1977

                         Galant-Cyrano

                                                                                                                       Vår sista tävling tillsamman. Kils RF 1996

 

Tränaren och ridskolchefen som gav mig chanssen att komma ut och tävla, samt den som gav mig massor av kunskaper inom ridning och hästhantering är

Ann-Margrethe Hermanssen (numera Andersson).

Hon var benhård med rättvis. Noggrann till tusen med allt (och då menar jag verkligen allt).

Det mesta sitter i ryttmärgen på mig idag och det kan jag bara tacka för.

                                                                                                                 Ann-Margrethe med Carriär 609

Golden Label 

"Labbe" var en Dansk import som ägdes av en kompis. Hon var mest intresserd av hoppning så jag fick mer än gärna rida dressyr på honom. Planen var att komma ut och tävla lite. Han hade enormt med energi och mycket gång. En jätterolig häst att träna. Ett par dagar innan vår första tävling gick han omkull i hagen och fick en spricka i ett knä. Han blev tyvärr aldrig helt bra efter detta så det blev inga tävlingar för oss.

 

        Libero

         1987

   e) Imperator

Libero köptes av Kils Ryttarförening när jag jobbade där. Han hade varit med om en olycka där en mobil box rasat över hono och han var inte helt återställd. Jag red honom mycket i rehabiliteringssyfte och vi trodde ett tag att han skulle bli helt bra, men tyvärr blev det inte så. Han var den snällanste häst man kan tänka sig. Var villigt med på allt och var lika lugn hela tiden. Så positiv och tillitsfull. En härlig häst.

      Eros (Esben)

       2000

e) Troll u) Estara ^ox

 Han var min första egna häst. En speciell herre.

Han lärde mig väldigt mycket under de två åren

jag hade honom. Köptes som 3-åring och han

hade vid det laget lärt sig att han kunde köra

över både hästar och människor. Vi var inte

helt överens om detta. Det blev mycket och

enträget jobb, men han blev väldigt trevlig

att hantera efter ett tag. Han såldes då jag fick

inse att vi inte passade ihop.

Nu tävlar han hoppning och det är ett liv som passar honon. Det livet hade jag inte kunnat ge honom.

Sawanna är hästen som jag nästan växt ihop med. Köpte henne 2005 och jag hoppas vi får många lika fina år framöver. Sawanna och jag fick 12 fantastiskt bra år tillsammans och hon var dunderklumpen som blev en balettdansös. En makalös resa gjorde vi tillsammans och jag är så tacksam för att jag fick vara hennes människ

Tränarna som givit mig mycket på senare år är

Markus Holst och framförallt Hanna Larnemark.

De har vigdat min dressyrvärld. Givit mig ett större perspektiv på träning, fler infallsvinklar och en större "verktygslåda" att använda när jag tränar. De har visat på flera vägar att ta sig framåt. Fantastiskt duktiga och pedagogiska tränare. De har varit och är fortfarande en stor del i min utveckling. Hanna tränar jag regelbundet för.

                                                   På kurs för Markus hösten 2010